Lite löjlig känner jag mig faktiskt. Var iväg och lämnade Ninja hos "farmor" för en stund sen. När jag ska gå därifrån hör jag hur hon piper, och dum som jag är vänder jag mig om och får se en liten Ninjaplutt som står mitt på grusgången och tittar efter mig. Jag fortsätter gå och känner mig alldeles ledsen i hjärtat. Haha, jag hör själv hur dumt det låter. Men det kan liksom inte hjälpas.
Matte älskar sitt lilla busgryn <3
Jag känner igen det där, det är så svårt att lämna sina älsklingar. Nu har jag än inte lämnat Theo en hel natt, men även om det bara är några timmar så är det tomma timmar som man saknar sina hjärtan.
SvaraRaderaDu får njuta och jag hoppas ni får det bra :)